Dagens Nyheter har ringt till Vänsterpartiets 24 distriktsordföranden för att utröna det. Det publicerades i går. Även om de flesta av ordförandena tycker att det rödgröna samarbetet inför valet var bra anser tre fjärdedelar av dem att det är bra att partiet nu går sin egen väg. Sedan går åsikterna isär om vilken denna V-väg är. Även om det finns en del av ordförandena som tycker att partiledaren Lars Ohly och övriga ledningen bör avgå så sluter de flesta upp bakom partiledaren. 
Och trots att ordförandena i Vänsterpartiets distrikt inte säger det så står partiet inför ett vägskäl. Grovt sett finns två vägar. Den ena är den partiet nu verkar slå in på, efter den rödgröna samverkan. Den kan kallas renläriga vägen. 
Går partiet den driver det en politik i linje med vad dess få, men ideologiskt övertygade, medlemmar vill. Den är tydligt vänsterliggande och renlärig. Denna linje har fördelarna att partiet mår bra av den eftersom medlemmarna vill ha det så. Och att med denna linje töjs politikens skala åt vänster. 
Nackdelen är att troligen bara en liten del av väljarna, fem procent, stöder detta. 
Den andra vägen kan kallas kompromissernas väg. Det är dock den partiet lämnar. I valet gav denna dålig utdelning, knappt sex procent i väljarstöd. Men om partiet går tydligt efter den driver partiet en politik som ligger närmare Socialdemokraterna. Många ideologiskt övertygade medlemmarna känner sig obekväma med det. Men det är bara en politik av detta klassiskt socialdemokratiska slag, med omfattande offentlig välfärd vars pris är högt skatteuttag, som gett partiet många väljare. Det var i valet 1998, med 12 procent. De väljarvinnande möjligheterna är denna vägs fördel. Nackdelen är att flera av partimedlemmarna ser det som högervridning. 
Det är dock inte säkert att kompromissvägen ger Vänsterpartiet ökat väljarstöd, ens om partiet får ny partiledare och partiledning. Orsaken är att den ingrediens som gav Vänsterpartiet stort väljarstöd 1998 saknas. Det är att Socialdemokraterna sitter vid makten och för en politik, gärna ihop med ett borgerligt parti som före valet 1998, som många S-väljare anser vara högerliggande. 
Åren 1995 till 1998 fick Vänsterpartiet även draghjälp av den borgerliga pressen, som uppmärksammade missnöjet med den högerliggande politik S-regeringen bedrev ihop med Centern. 
I dag, med en borgerlig regering, är Vänsterpartiet i medieskugga. Den borgerliga pressen har inget intresse av att uppmärksamma Vänsterpartiet. Särskilt inte om partiet för vissa väljargrupper kan vara så populärt att partiet har chans att öka, kanske fördubbla, sitt väljarstöd. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att Vänsterpartiet därmed begick ett av sina största misstag på mycket länge. Ohly hade här en chans att ge partiet ett verkligt genombrott i det parlamentariska spelet. Hade (V) varit med på denna överenskommelse om Afghanistan så hade borg...

Det blåser nytt liv i debatten om sjukförsäkringen. Socialdemokraterna reagerar, LO-facken tycker att det som nu sker är fel, och professorer inom rättsvetenskap och arbetsmiljöfrågor höjer rösten. Många inser att sjuka delas in i två lag - de som ka...

Brukar du sitta i något börsnoterat företags styrelse som helst omsätter ett halvdussin miljarder kronor och där lyft nästan 15 000 kronor i månaden för några möten per år? Har du ett antal års erfarenhet som förtroendevald i exempelvis riksdagen och...

Det strider väl nästan mot de uppförandekoder som förre partisekreteraren Schlingmann arbetade så mycket med?  Men okay - Thatcher var en folkilsken fackföreningsbekämpare. Det enda försonande hos henne var att hon var den förste högerpolitiker som...